Monsing

Jag sa härom vekan att jag skulle skriva ett inlägg med inskannade bilder. Det vart aldrig av då det visade sig att bilderna gömmer sig i källaren.
Det var ju dumt! Hur kommer det sig att man valt att sätta dem i källaren? Suck!!

Men det behöver inte stoppa inläget (slog det mej ett par veckor senare).

Mona är den som jag känt längst i mitt liv (förutom min familj såklart). Inte nog med att vi känt varandra i 24år, vi satt typ fast i varandra i flera av dem.
Hon är och har alltid varit väldigt lugn, harmonisk och stark. Mona fick alltid väldigt bra betyg i skolan. Hon hjälpte mig med mina läxor då jag inte hade ork eller vilja att lägga ner tid på att förstå. Då förklarade hon om och om igen tills det gick in.
Hon är oxå en av de få som jag vet som sett bra ut från tidig ålder (tidig tonår) till nu. Jag tror att det beror mycket på hennes inre.
Monsing är fruktansvärt vänlig. Samtidigt som hon är ärlig och rak. Just att man är ärlig är något som jag uppskattar väldigt mycket. Och Mona kommer undan med att säga de allra mest brutala sanningar för att hon säger det på ett sådant bra sätt.

När vi kom upp i övre tonåren så tog vi en paus i ett par år. Vi hade olika intressen och drogs åt olika håll.
Jag är så otroligt glad för att vi endå hade den grund som vi hade så vi kunde ta upp vår vänskap där vi slutade.
Jag skulle nog faktiskt inte vilja säga att Mona är min vän. Hon är mer som en syster till mig.
Tryggheten som man känner med Mona är något i en klass för sig. Jag vet att hon aldrig skulle göra något för att göra någon annan illa, att hon aldrig skulle gå över lik för att lyckas själv (det är vanligare än vad man tror) och att hon alltid kommer att ha en speciell plats för mig i hennes stora hjärta.

Nu är Mona mamma till en fin tjej. Jag är övertygad om att Monsingen har en hög placering på ”världens bästa mamma”.
När vi får barn så ska jag se till att försöka göra som henne. Precis så som det alltid har varit (minus mina rebell-år då)

Älskar dej Monsing med hela mitt hjärta. Du är värd all lycka i världen!

Puss
S

This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.

2 Responses to Monsing

  1. Mona says:

    Samira, nu erkänner jag för alla som har läst detta att jag lipar som en liten bebis… Du är min vän, min vapendragare, min syster. Tack för allt och tack för att du är en sån underbar människa i mitt liv. Jag älskar dig!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>