Ctg-kurvan

Idag tittade jag snabbt på ctg pappret vi fick med hem från förlossningen.

Ctg är en apparat som mäter mammans värkar å bebisen hjärtljud på en å samma gång. Dessa värden skrivs ut på ett papper som en kurva.
Oftast får man två dosor på magen. En mäter mamman å en bebisen.

Jag hade en på magen som mätte mina värkar. Sen så hade Ellie en elektrod på huvudet. Så den andra dosan behövdes inte.

Iallafall, de här elektroderna på huvudet är väldigt pålitliga.

Pappret jag tittade på visade i slutet väldigt många å kraftiga värkar (tack du däruppe för epiduralen!) å en svagare hjärtverksamhet på Ellie.
När jag tittar tillbaka på pappret på hur det såg ut tidigare på kvällen så är det tydligt att hennes hjärtverksamhet sjunker, speciellt vid mina värkar.

Jag kan ha tolkat de fel. Måste ha Jakobs hjälp, han va ju den som kollade på den där maskinen.
Den stod så dumt till att jag inte såg den.

Jag blir faktiskt irriterad. Som fan!
I början var jag så tacksam för att Ellie klarade sig att jag svepte bort barnmorskans försök att förklara sig. Hon bad om ursäkt för att vi fått vara själva så mycket men att hon förlöste en eller två medan hon var borta.
Jag trodde att hon kände sig dum när jag var så ledsen som jag var. När de gjorde provet som sa att Ellie mådde dåligt vart jag ju dunderledsen. Å talade om vad som hänt min syster. Då fick hon tårar i ögonen. Hon vart helt klart berörd å jag kände ännu mer att det var kört.

När jag var på efterkontrollen hos min barnmorska reagerade hon på att det inte stod nåt i min journal mellan 22-06.
Då tyckte jag inte att det var så märkvärdigt. Men ju mer tiden gått desto mer har jag tänkt på det här.
Hon var inne hos mig flera gånger under natten å frågade om jag känt behov av att krysta å att jag skulle säga till när det kom. Tyckte det var konstigt eftersom jag inte var öppen 10cm än…tror hon började säga så när jag var öppen 7cm.
Tydligen hade hon redan då visat läkaren att Ellie mådde dåligt. Men han ville avvakta.
Blir så störd!!

Det som stör mig allra mest är att de vägrade ringa min läkare. Jag vet att hon aldrig hade låtit det gå så långt. Hon hade gjort en åtgärd på en gång. Hon vet ju min historia å allt.

Jag vet att det inte är någon idé att hänga upp sig på det här. Men det är så fruktansvärt nonchalant.

Jag önskar att jag varit klarare i skallen så jag kunnat prata ut med barnmorskan på förlossningen. Nu lär hon aldrig minnas natten vi låg där.

Nåja, allt gick bra iallafall.

This entry was posted in Vardag. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>