När ens mardröm blir verklighet

I söndags packade vi (mest Jakob) hela dagen. På kvällskvisten. När vi varken fått mat eller dryck i oss på väldigt länge hände det som absolut inte får hända.

Ellie ramlade ner från vår (jätte) höga säng.
Jag satte henne med ryggen mot mig å kanten. Hon kastade sig framåt å lekte med nånting som låg framför.
Så jag vågade mig på att hämta en vårservett på skötbordet som e ett steg ifrån sängen.
I ögonvrån ser jag hur hon gör en bakåtvolt.
Det såg verkligen ut som att hon höll på att bryta nacken. Så jag vågade inte titta.
Jag skrek mest bara, så höll jag händerna för ansiktet.

Två dunsar hördes. Då tittade jag på henne. Hon landade på mage, en bra bit från vår säng.
Hon tittade genast på mig. Sen började hon gråta. Å var såklart jättejätteledsen.

Packningen avslutades där å då. Vi ringde sjukvårdsrådgivningen å bara rådde om Ellie resten av kvällen (vilket i sin tur gjorde att vi fick en stressig flyttdag på måndagen. Jakob e så sliten att jag nästan tror att han e på väg att gå sönder nånstans).

Hon verkar ha slagit i hakan lite. Men någon bula kan vi inte se. Samma kväll fick hon en liten fläskläpp å var lite småblå om näsan.
Min misstänkte är att hon landade med huvudet på sina armar.
Med ansiktet ner.

Än så länge har hon inte visat några tecken på hjärnskakning. Man skulle vara uppmärksam i ett par dagar efter fallet.

Jag har nog aldrig känt mig så dum å oansvarig. Usch! Hur kunde jag göra så? Efter alla varningar å ett rätt så sunt förnuft.
Jag lägger henne alltid långt in på vår säng annars. Denna gången ville hon inte ligga. Därför fick hon sitta.
Å det i sej gör ju inget. Men jag borde ha satt henne mitt på sängen.

Jag vet att det händer många. Å att det kanske inte var otippat att en olycka skulle ske i samband med flytten (var en riktigt intensiv helg). Men det finns faktiskt inga ursäkter för nåt sånt här.

Jag e bara så tacksam för att hon, än så länge, inte visar några tecken på att hon e skadad.

Fr.o.m. nu får hon ligga i spjälsängen när jag ska fixa något. Även om det blir sura miner.

This entry was posted in Ellie, Vardag. Bookmark the permalink.

6 Responses to När ens mardröm blir verklighet

  1. Camilla says:

    Du har helt rätt i att det händer många. Det är faktiskt den vanligaste olyckan bebisar råkar ut för, just att ramla ner från föräldrarnas säng. Så ni ska verkligen inte klandra er själva. Det är så jäkla lätt att olyckan är framme när man har mycket att stå i. Fråga hon som slängde åt sin son en hel torkad aprikos som han satte i halsen :P. Ibland måste man (tyvärr) lära sig den hårda vägen, ingen är perfekt.

    • Samira says:

      Jag tyckte inte att det var märkvärdigt med aprikosen. Antog att du brukar kunna ge honom såna under kontrollerade former. Klart att man vänjer sig vid att det brukar gå bra :).

      Ja usch vad man klandrar sig själv. Nu verkar hon ju inte ha skadat sig. Det är en rätt stor tröst.
      Min systers barn var i sängen i måndags å busade. Jag höll på att få hjärtstillestånd. Tillslut fick jag lämna rummet. Var lite tätt inpå Ellies olycka :).
      Men tack, det känns lite bättre nu :)
      Kram

  2. Malin says:

    Usch va läskigt! Skönt att det verkar ha gått bra ändå. Kan inte va lätt att hålla koll på allt när man flyttar. Jag ställer mer än gärna upp och leker med Ellie om ni vill packa upp, eller så hjälper jag till att packa upp om du tar hand om barnet :-) Är ledig hela helgen som det verkar nu så bara att du hör av er om ni vill ha besök! Kramis

    • Samira says:

      Men åh vad du e gullig :). Kanske vore nåt.
      Mest av allt vill jag träffa dej? Vet du hur man går till Vällingby från blackeberg?
      Ska vi fika i Vällingby kanske. Eller vill du komma hit? Eller ska vi komma till dig?
      Kram

      • Malin says:

        Allt är ju egentligen nära, men vet ingen bra väg från Blackan till Vällingby, förutom genom Råcksta. Om ni tar tuben till Vällingby kan vi fika där och sen gå förbi mig och så kan ni ta tuben eller gå från mig hem?
        För mig passar både lör och sön.

        • Samira says:

          Låter spännande.
          Lördag väntar vi besök. Sen på söndagen måste vi ut till huddinge och kolla städningen å lite fix. Vet inte hur lång tid det tar. Reservera inte någon tid för oss. Om jag hinner på söndagen (vill ju träffa malinski) så hör jag av mig via mobilen =). Okidoki?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>