Artonde maj tvåtusentolv

Idag för ett år sedan alltså.
Det är nog en av de värsta dagarna jag varit med om, om inte den värsta.

Det var den här dagen jag åkte till sjukhuset i tron på att jag endast hade en urinvägsinfektion. Vilket inte är bra när man är gravid.
Istället för denna rätt så lätta diagnos visade det sig att förlossningen hade börjat.

Jag kommer aldrig glömma känslan när jag låg i gynstolen å tittade på skärmen där ultraljudet visades.
Jag hade gjort rätt många ultraljud innan då jag blödde mycket i början av graviditeten.
Det såg annorlunda ut denna gång.
Det såg ut som att en boll låg i en tratt.
Fattade inget alls av bilden jag såg.
När jag frågade läkaren vad vi tittade på vinklade hon bort skärmen å sa att hon vill titta innan hon säger nåt.
Hon mätte och mätte och mätte.
Sen vinklar hon tillbaka skärmen så jag ser bättre.
Bollen är bebisens huvud och tratten är hennes utgång.
Jag hade börjat öppna mej inifrån. Det var endast 7mm som var stängd av min livmodertapp, vilket är väldigt lite.
Hon skriver ut en bild och säger att jag kommer att bli inlagd. Sen rusar hon iväg å visar bilden till deras överläkare, vilken blir min läkare..min hjälte.

Jag hamnade i chock. Var nära på att svimma å läkaren blev helt stissig. Var alldeles för chockad för att gråta.. frågade läkaren när jag skulle få åka hem. Fick ”omöjligt att säga, men förhoppningsvis inte på ett tag”.
Ringde efter Jakob som kom till sjukhuset med linsvätska å lite smått å gott. Han kom med det bästa stödet man kan få.

På kvällen fick vi träffa en annan läkare. En man.
Vi ville veta vad vi hade att vänta oss. Jag kände mej uppgiven då vi vart lämnade ensamma i stort sett. Jag ville ju att de skulle göra nåt för att stoppa förlossningen.

Den här mannen gav oss den kallaste av alla kallduschar.
De gjorde inget för att stoppa förlossningen för att jag inte hade gått förbi vecka 23+. Vi var i vecka 21+.
Han trodde att jag hade öppnat mej på grund av en infektion. Detta betydde att jag skulle föda barnet, troligtvis under natten, genom en vanlig förlossning. Barnet skulle leva. De kan leva i upp till en halvtimme tror jag..
Det kändes så hemskt å orättvist.
Det var inget fel på henne. Hon var fullt frisk, det var min dumma kropp som inte samarbetade. Och de gjorde inget för att varken stoppa förlossningen eller att rädda henne.
Jag kände mej så dum att jag inte åkt in tidigare för att få en behandling av infektionen, som han då trodde ställde till allt.
Han la till att ”ja, är det ingen infektion blir du opererad imorrn”.
Man såg på hela hans kroppsspråk å hörde på hans ton att det inte skulle bli nån operation.

Förkrossande…

Jakob fick in en säng i vårt lilla rum. Den sov han knappt i första natten. Utan han sov sittandes i en stol bredvid mej.
När jag väl fick honom att lägga sig i sängen så vaknade han så fort jag rörde mej. Kliade mej..

Jag blev fullproppad av mediciner å sattes på dropp.
Sköterskorna kom in på rummet flera gånger under natten. När de inte var inne hos oss låg jag å lyssnade efter larmen i korridoren.
Räknade timmarna till morgondagen. Vågade inte tänka på hur illa det skulle kunna gå.
Glädjen när vi klarat natten utan en förlossning var stor.
Sen kom nästa kalldusch..

Idag, ett år senare, har jag gett min dotter några hundra extra pussar. Jag har gråtit ett par skvättar. Och vi båda har sett tillbaka på den här fruktansvärda dagen.
Detta är en dag som är otroligt viktig för oss. Det är en dag som påminner oss om den tur vi har haft.
Att första barnet överlever när man har en såpass svag livmoderhals som jag har är extremt ovanligt. Det är några ynka procent..

Det var helt enkelt meningen att just Ellie skulle komma till oss.
Hon är vår lilla skatt. Vårt mirakel.

This entry was posted in Cerklage, Ellie, Familj, Gravid, Huddinge Sjukhus, Kärlek. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>