Dag 21 – Ett annat ögonblick

Jag skrev inget igår. Kom faktiskt inte på något att skriva om. Så idag vid frukosten så var det en George Michel låt på radion. Då vart jag så nostalgisk, så jag berättade samma minne för Jakob som jag alltid gör när jag hör en av hans låtar. Hahaha…sen sitter jag å skrattar hysteriskt för mej själv en bra stund. Det är ett minne som alltid får mej på bra humör. Och det är väl ett sånt minne som inte e lika kul om man inte var där.
För att göra en lång historia kort(are).

Vi var väl 9-10-11 någonting. Jag å Mona. Vi var hemma hos henne på den tiden då hennes pappa fortfarande var gift med Gun.
Vi satt inne i hennes rum med radion på å lekte med våra hästar. Jag sa att jag hade hört att George var homosexuell. Mona vart lite arg (han var hennes idol just då..) å läxade upp mig att man inte ska tro på allt man hör osv. Som alltid så hade hon rätt..det ska man ju inte. Även om just detta rykte stämde ;).
Nästa grej som hörs är ett jättesurrande.

Suuuuurrrsuuurr.
Världens största geting hade flugit in i hennes rum. Vi vart skitskraja. Och springer ut till Gun (som är allergisk mot getingar). Vi står halvt å bölar å ber Gun att döda getingen. Men hon blir nog räddare än vad vi blir å springer iväg till ett annat rum.

Okej. Vi skulle få ta hand om detta själva. Så vi sätter på oss full mundering. Det vill säga att vi sätter på oss mössor, väntar, skor, täckbyxor(?). Fler lager med kläder = mindre stick om han attackerar var grundtanken.
Så beväpnar vi oss med varsin ihoprullad tidning.
Vi smyger in i rummet. Det är helt tyst.
Vi tittar frågandes på varandra å rycker på axlarna. Nån av oss sa att den kanske hade hittat ut igen.
Sekunden efter detta så surrar det igen. Getingen står still mitt i luften framför oss. Och vi skrek högre än högst.
Jag frös till is men Mona började svinga sin ihoprullade tidning upp och ner. Men hon träffar honom inte. Så då börjar jag svinga min tidning från sida till sida.
Men vi båda missar hela tiden. Tillslut så ger vi upp och springer ut.
Minns inte om getingen flög ut själv eller om Monas pappa dödade när han kom hem.

Det var iallafall sjukt kul. Tänk er två småtjejers med helt spända kroppar å ena svingar upp och ner med sin tidning och andra sida till sida.
Vi skrattade så mycket att vi fick ont i magen.

Det är ett fint minne. =)

Kram
S

This entry was posted in 30dagar-30 inlägg. Bookmark the permalink.

One Response to Dag 21 – Ett annat ögonblick

  1. Mona says:

    Hahaha jag minns det som igår! Tack för att du påminnde mig, love you!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>