Mitt uppe i det

Idag var jag hos BVC på stödsamtal gällande Ellies sömn.
Det har kommit till den punkten att jag e rätt så desperat. En normal natt vaknar hon var tredje timme. Har jag otur tar det en timme eller mer att få henne att somna om.
Hon ligger å slumrar i min famn, men somnar inte.

De nätter där hon varit vaken två timmar har varit nära på att göra mej galen. Jag har bara kommit till den punkten att nu är det dags att aktivt hjälpa henne (och mej) till en bättre natts sömn. Det jag gör idag hjälper ju uppenbarligen inte.

Så BVC sa idag att vi ska sluta vagga henne till sömns. Utan att hon ska få varva ner å leka lite i sin säng. När hon e nervarvad å trött ska man lägga henne ner.
När hon lärt sig att somna själv så bör hon ha lättare att somna om på natten själv. Låter logiskt.
Om hon inte vill sova ska man köra i tre steg.
1. Enkel protest från henne = jag gör inget.
2. Gråt = jag klappar på henne å talar om att hon är trygg å älskad.
3. Hysteriskt gråt eller bara väldigt ledsen = ta upp å krama om i nån minut eller två. Sedan lägga henne igen.

Tanken var att vi skulle börja lite smått med att få henne varva ner i sängen å köra på det tills nästa torsdag. Jakob e nämligen ledig den fredagen så då skulle vi kunna klara oss utan sömn ett par nätter.
Sen så vaknade hon vid midnatt. Sedan tre. Och vid tre somnade hon inte om.
Så jag kör på en gång. Det går lite sisådär. Hon är lite ledsen å det har tagit dryga timmen.
Däremot så har hon inte varit ledsen ”på riktigt”. Det har räckt med att jag klappar på henne å pratar med henne.
Vilket jag faktiskt inte ens hade kunnat föreställa mej…
Nu är den här matchen inte över. Men hittills har det alltså gått över förväntan.

Jag tror att det är i helt rätt tid vi testar på detta. Hon har sovit lite bättre 1-2 nätter i veckan ett tag nu. Så det känns som att hon vill sova. Bara det att hon inte kommer till ro om jag inte vaggar henne alternativt ger henne en flaska.

Hoppas att detta är det rätta receptet. Jag vill ju egentligen inte att hon ska behöva gråta alls. Men ja, så länge jag känner att hon är trygg när hon somnar så får jag nog vara nöjd.
BVC försäkrade mej om att det inte bör skada vår anknytning nånting.
Det allra värsta som skulle kunna hända är att hon blir sårad på riktigt. Ledsen för att jag inte kramar henne när hon är ledsen.
Ja…det blir nog bra.

This entry was posted in Vardag. Bookmark the permalink.

3 Responses to Mitt uppe i det

  1. Camilla says:

    Jag tror på den metoden, den har fungerat på mina. Gråt är självklart inte kul, men man får komma ihåg att barn använder gråt för många slags känslor innan dom kan uttrycka sig via språket. I många fall gråter dom säkert för att just känslan av trötthet är jobbig, och då gör man dom bara en otjänst om man ger efter. Det viktiga är att man bekräftar att man uppfattar deras känslor och finns där i närheten, och det upplever i alla fall jag att barnen vet. I början har jag sprungit in typ varje minut, stoppat om, sagt gonatt och gått ut igen. Tillslut förstår dom att dom inte kommer få gå upp och kommer till ro, man hjälper barnet trivas i sitt eget sällskap och det tror jag är bra. Ni får försöka lägga det dåliga samvetet åt sidan så ordnar det sig :) Många kramar

    • Samira says:

      Tack så mycket för peppet. Hoppas det är rätt metod för oss med.
      Tror att det är som du säger att de kan bli väldigt uppgivna just för att de är trötta.
      Kram

  2. sara says:

    Vi kör typ detta också och det har gått rätt bra men senaste veckorna har han varit mammig (plus matvägrat) så han har vaknat ofta. Känns som vårt problem ligger steget efter. Han kan somna om själv och gör det ofta men ibland vill han bara sova i min famn (har inte vaggat honom till sömns sen han var fyra veckor så inte något sådant). Vill ligha bredvid nära nära. Tänkt att det är en fas men det är slitsamt så han får gärna sova o sin säng hela nätter snart. Innan detta vaknade han kl 3 och åt en flaska och sov annars 19-7 vilket kändes helt ok. Ge mig tillbaka!

    Gillar att du gör det kärleksfullt. Desperat kan man bli men jag avskyr skrikmetoder. Är barnet ledsen på riktigt så vill jag krama om honom!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>