Ett minne som man inte vill ha

Idag är det sex år sedan min systerson dog. Det finns egentligen inga ord som kan beskriva det man känner, men jag ska göra mitt bästa. Mest av allt är det fortfarande svårt att förstå.

Min syster hade en väldigt normal graviditet. Hon mådde toppen å barnet med, trodde vi. Hon gick ett par dagar över tiden och vi alla väntade på helspänn för att den nya familjemedlemmen skulle komma till världen.

Mammas telefon ringde mitt i natten. NU tänkte jag å kollade med mamma. Men nej. Barnet hade dött i magen. Obduktionen visade att pojken hade ett hjärtfel. Det som är så tragiskt är att detta inte var något nån var beredd på. Det kom väldigt plötsligt. Den andra tragiska saken var att om detta hjärtfel hade upptäckts hade han kanske överlevt, men några operationer.

Känslan man får i kroppen när en som är så nära en som ens syster är med om något sådant, är fruktansvärd. Att stå brevid när hon och hennes man är med om det värsta man kan vara med om.. Jag mår fortfarande fysiskt illa när jag tänker på det. Å då har jag ”turen” att bara stå brevid en som gått igenom denna fruktansvärda händelse…

Grattis på födelsedagen lilla K.

This entry was posted in Vardag. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>