Två år sedan idag

Idag är det två år sedan jag som gravid åkte till sjukhuset i tron på att jag skulle få antibiotika. Det visade sig att jag höll på att få ett sent missfall. Jag opererades å Ellie finns här idag. Allt gick bra. Allt gick bra!

Trots det är det en otroligt tung dag idag. Jag sitter på ett fik för att plugga å kan inte släppa att jag bara vill vara hemma hos min skatt. Pussa på henne. Gråta de här skvättarna hemma.

Som det känns nu kommer jag aldrig komma över hur nära det var. Den här känslan av att vi på en hårsmån klarade oss från en katastrof.
Helt ärligt så har jag släppt det annars rätt så bra. Jag tänker inte på det dagligen som innan. Kanske är därför det känns lite tuffare idag.

Jag minns känslan när jag låg i sjukhussängen. Livrädd. Rädd för förlossningen å smärtan, jag hade ju inte förberett mej alls. Mest av allt var jag rädd för om jag skulle våga. Skulle jag våga ha henne i famnen medan hon dog? Klarade jag det? Skulle ens hjärta orka? Alternativet var att hon skulle ligga i ett rum på en bänk helt själv, kall å utelämnad till sitt öde. Det var såklart inget alternativ. Bebisar som föds såhär kan leva i 30min. En evighet.

Om jag är tacksam? Nej. Tacksam räcker inte som förklaring. Det finns inga ord som beskriver det jag känner!

This entry was posted in Vardag. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>